Bekymrade miljöpartister

Sydsvenskan rapporterade nyligen (30 jan) om bekymrade miljöpartister som synar Kastrups ID-kontroller. Tanken svindlar. Miljöpartiet vara en av de hårdaste motståndarna mot ett svenskt EU-medlemskap vid folkomröstningen 1994 och svängde först 2008 . Man var en av de hårdaste motståndarna till beslutet att bygga Öresundsbron. Det är genom EU som vi uppnådde den fria rörligheten via Schengen-samarbetet. Ett samarbete som inleddes under 1990-talet. Det är genom Öresundsbron som rörligheten och integrationen mellan södra Sverige och östra Danmark tog fart på riktigt. Med det som bakgrund känns det smått surrealistiskt att läsa om representanter från Miljöpartiet som arrangerar studieresa till Kastrup för EU-parlamentariker; och som i sin tur förfäras av de återupprättade gränskontrollerna för resenärer på väg över Öresundsbron. Den fria rörligheten inom EU skapades inte för att ge flyktingar rätten att fritt fram välja asylland. Den fria rörligheten hotas nu på grund av EU:s oförmåga att upprätthålla Dublinförordningen under en pågående flyktinginvandring och att sätta hårt mot osolidariska medlemsländer att ta emot sin beskärda del av människorna; och en fram till nu helt orealistisk svensk flyktingpolitik. Miljöpartiet har varit en påskyndare av det sistnämnda. ID-kontrollerna är en helt logisk följd av att vi hade tappat kontrollen på flyktingströmmarna in i vårt land. Dåvarande alliansregeringens uppgörelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken var ett misstag och de borgliga partierna gör klokt i att fokusera på socialdemokraterna i eventuella framtida överenskommelser.  Ifall vi på sikt ska bevara Schengensamarbetet måste vi och övriga länder i EU få kontroll på flyktinginvandringen till EU, men Miljöpartiet utgör ingalunda en trovärdig och konstruktiv kraft i det arbetet.