måndag 23 oktober 2017

Nej Carina, modersmålsundervisningen är inte problemet.

Tre moderata kommun- och regionpolitiker, inklusive Vellinges kommunalråd Carina Wutzler, gick nyligen ut med krav på att avskaffa modersmålsundervisningen som del i skolans grunduppdrag. Som argument anger man att elever med svenska som andraspråk har de lägsta meritvärdena, att nuvarande system hämmar och försämrar inlärning av det svenska språket, och att modersmålsverksamheten är resurskrävande för kommunerna. Det moderata utspelet är olyckligt av minst två skäl. För det första vittnar det om en bristande kunskap om rådande forskning i området. För det andra, vilket dessutom är mer allvarligt, riskerar drar det fokus från den svenska skolans riktiga problem. Det är en politisk förnyelse som vare sig gynnar nyanlända elever eller förbättrar förutsättningarna för en kommande alliansregering. Vi är eniga med dem om att svensk skola står inför en rad utmaningar. Ett helt avgörande problem som vi måste lösa är det faktum att elever med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland dem som inte når kunskapsmålen i skolan. En viktig förutsättning för att tillgodogöra sig undervisningen är att man kan svenska. Det finns däremot ingenting som talar för att modersmålsundervisning i sig skulle utgöra ett hinder till förbättrade kunskapsresultat bland utlandsfödda, snarare tvärtom. Vetenskapsrådet publicerade 2012 en forskningsöversikt om det rådande kunskapsläget kring bland annat den inbördes relationen mellan första- och andraspråksinlärning.  Författarna till rapporten kunde konstatera att de studier som undersökt behärskning i bägge språken inte kunnat påvisa något negativt samband. Senare studier har pekat på ett positivt samband, det vill säga att behärska sitt eget modersmål underlättar inlärning av svenska språket. Det är förvisso förvånande att debattörerna inte har satt sig in det rådande kunskapsläget innan man valde att ställa sig bakom en debattartikel som efterföljande totalsågades av en lång rad av forskare och lärare. Liberalerna i Vellinge har under flera år verkat för att få in mer forskningsbaserade strategier för den lokala skolutvecklingen och känt att vi fått ökande gehör för den principen hos de styrande Vellingemoderaterna. Vi utgår från att debattartikeln inte representerar ett skifte i moderat skolpolitik på nationell nivå. Det vore djup problematiskt ifall ett alliansparti väljer att slå in på en väg som måhända kan ge enkla opinionsmässiga poäng, men som i sak riskerar motverka sitt syfte. Låt oss rikta in skolpolitik på grundproblemet i svensk skola, nämligen den i decennier starkt ideologiska styrningen. Det handlar om tanken om den till varje pris ”samlade klassen” som kan ställa helt orimliga krav på lärarens förmåga att upprätthålla studiero. Det handlar om en pedagogik som nedvärderar kunskap med ett understundom helt bisarrt motstånd mot lärarledd undervisning. Det handlar om en skola som drabbar i synnerhet resurssvaga elever med studieovan hemmamiljö. Elever med utländsk bakgrund är överrepresenterade i den gruppen. Skolverket redovisar i en analys från 2016 av två delförklaringar till hur invandringen påverkat negativt skolresultaten. Från och med 2008 skedde en markant förändring då årskurs 9-eleverna i större utsträckning invandrat från länder med låg utvecklingsnivå på skolsystemen och som ligger utanför Europa. Fram till mitten av 2010-talet hade elevernas föräldrar en utbildningsnivå som närmade sig föräldrar till elever med svensk bakgrund. Under de senaste tre–fyra åren har dock den genomsnittliga utbildningsnivån hos föräldrar till utlandsfödda elever sjunkit. Det är mot detta förhållande som nästa alliansledda skolreform måste rikta in sig på ifall vi verkligen vill föra utvecklingen framåt. Magnus Henrekson m fl visar på ett övertygande sätt i den nyligen utkomna boken ”Kunskapssynen och pedagogiken” att det går att vända utvecklingen. Det handlar bland annat om att övergå till ett i huvudsak lärarlett lärande med en strukturerad ämnesundervisning baserad på hjärnforskning, reell kunskapsmätning och fokus på studiero.  Länder som genomfört sådana förändringar har förbättrat sina resultat, inte minst bland de mest utsatta eleverna. Låt oss en gång för alla göra upp med flumskolan. Den är precis som grundaren av den framgångsrika friskolan Engelska Skolan, Barbro Bergström, säger ”skapad av eliten” och kommer inte på allvar erbjuda nyanlända elever en möjlighet till klassresa. Något vi alla är eniga om är en nödvändighet ifall Sverige ska hålla ihop. Bruka allvar och lämna hemspråksundervisningen ifred.

söndag 15 oktober 2017

Obegriplig huvudledare om bibliotek

Sydsvenskans ledarsida valde under helgen att dra en lans för Stockholms kulturborgarråd Roger Mogert (s) som i debattartikel retat upp de flesta som hyser något intresse för Sveriges bibliotek.

Vad handlar debatten egentligen om? Paula Neuding, Göteborgs-Posten, drog under 2015 igång debatten om det tilltagande stöket på landets bibliotek. Utgångspunkten för hennes resonemang var en genomgång av incidentrapporter från Stockholms bibliotek under perioden 2013-15, som vittnade om 500 fall av våld, stölder och stök. Genomgående teman av hot mot såväl anställda som besökare, ofta förekommande i förorter och inte minst från ungdomsgäng med invandrarbakgrund. Det sistnämnda fick reptilhjärnan hos debattörer på vänsterkanten att omedelbart gå i klinch med Paula Neuding. Neuding anklagades för att svartmåla förorterna, spä på främlingsfientlighet och förespråka ålderdomlig tystnadskultur. Det faktum att statistik och biblioteksanställda upprepade gånger bekräftade den situation som Neuding beskriver och att otryggheten stått i fokus i hennes problembeskrivning inte tystnad, hjälpte föga. Demarkationslinjerna var dragna och har så förblivit hela tiden. Mogerts debattartikel är i grund och botten bara en förlängning av tidigare vänsterdebattörers retorik. Enligt honom så styrs biblioteksdebatten av konservativa debattörer, som vill omvandla bibliotek till mausoleum och hyser klassförakt. Sydsvenskan väljer att tillerkänna Mogert ädla motiv, han vill bredda debatten. Verkligen? Att pådyvla sin meningsmotståndare åsikter eller bevekelsegrunder som de aldrig har utryckt är inte att vilja vidga debatten, det är att försöka kortsluta debatten. 
Varje dag drar biblioteksanställda sitt strå till stacken för göra vårt samhälle en aningen lite mer civiliserat. På biblioteken ges vem som helst, oavsett social bakgrund eller etnicitet, en fristad för förkovran eller bara lite verklighetsflykt. Det hotas av människor som uppenbarligen inte förstår uppvisa grundläggande anständigt beteende. Istället för att ta problemet på allvar väljer liberala Sydsvenskan att precis som Mogert försöka blanda om korten. Därmed ställer man sig på samma sida som buset, mot biblioteksanställda och besökare, svenskar som invandrare. Det är fullständigt obegripligt för mig som liberal.