Obegriplig huvudledare om bibliotek

Sydsvenskans ledarsida valde under helgen att dra en lans för Stockholms kulturborgarråd Roger Mogert (s) som i debattartikel retat upp de flesta som hyser något intresse för Sveriges bibliotek.

Vad handlar debatten egentligen om? Paula Neuding, Göteborgs-Posten, drog under 2015 igång debatten om det tilltagande stöket på landets bibliotek. Utgångspunkten för hennes resonemang var en genomgång av incidentrapporter från Stockholms bibliotek under perioden 2013-15, som vittnade om 500 fall av våld, stölder och stök. Genomgående teman av hot mot såväl anställda som besökare, ofta förekommande i förorter och inte minst från ungdomsgäng med invandrarbakgrund. Det sistnämnda fick reptilhjärnan hos debattörer på vänsterkanten att omedelbart gå i klinch med Paula Neuding. Neuding anklagades för att svartmåla förorterna, spä på främlingsfientlighet och förespråka ålderdomlig tystnadskultur. Det faktum att statistik och biblioteksanställda upprepade gånger bekräftade den situation som Neuding beskriver och att otryggheten stått i fokus i hennes problembeskrivning inte tystnad, hjälpte föga. Demarkationslinjerna var dragna och har så förblivit hela tiden. Mogerts debattartikel är i grund och botten bara en förlängning av tidigare vänsterdebattörers retorik. Enligt honom så styrs biblioteksdebatten av konservativa debattörer, som vill omvandla bibliotek till mausoleum och hyser klassförakt. Sydsvenskan väljer att tillerkänna Mogert ädla motiv, han vill bredda debatten. Verkligen? Att pådyvla sin meningsmotståndare åsikter eller bevekelsegrunder som de aldrig har utryckt är inte att vilja vidga debatten, det är att försöka kortsluta debatten. 

Varje dag drar biblioteksanställda sitt strå till stacken för göra vårt samhälle en aningen lite mer civiliserat. På biblioteken ges vem som helst, oavsett social bakgrund eller etnicitet, en fristad för förkovran eller bara lite verklighetsflykt. Det hotas av människor som uppenbarligen inte förstår uppvisa grundläggande anständigt beteende. Istället för att ta problemet på allvar väljer liberala Sydsvenskan att precis som Mogert försöka blanda om korten. Därmed ställer man sig på samma sida som buset, mot biblioteksanställda och besökare, svenskar som invandrare. Det är fullständigt obegripligt för mig som liberal.